Kommunkollen har letat sig till Karlstad kommun och landat hos Alain Grenard, kostchef i kommunen.

Vad utmärker Karlstad som mat- och dryckeskommun?

Vi används ofta som exempel nationellt med vår upphandlingsmodell som är lite av en banbrytare. Det vi gjort med Nära Mat-upphandlingen är att vi upphandlat ett samarbete mellan bönder och kockar. Det kan vara en gård också, någon som förädlar produkten helt enkelt. Det vi upphandlar är ett avtal gällande vissa produkter, men vi kräver också ett samarbete mellan producent och kock.

I avtalet står det att bonden och kocken ska arbeta med produktutveckling under avtalstiden. Alltså arbeta fram produkter som passar kommunen bättre i kvalité, pris eller förpackning. Den här produktutvecklingen är något som gör att det blir lokalt. Det är väldigt svårt att produktutveckla något långvarig med till exempel ett italienskt företag om man vill ha något som verkar kontinuerligt, och att man får någon form av pedagogiskt utbyte. Vi kallar nämligen hela det här paketet för pedagogiskt mervärde. Samarbetet mellan bönderna och kockarna gör att det blir både som en skola och en statushöjande effekt får våra kockar. De har koll på vad de köper och vad de lagar mat med. Det ger ett mervärde för maten vi lagar.

Vi tror att det här ger något både hos kockarna och bönderna, men också på sikt hos elever som äter hos oss. Det är våra framtida konsumenter. Det är dem som kommer traska i butikerna och välja mellan produkt A och B längre fram.

Hur arbetar du med att lyfta livsmedelsbranschen i kommunen?

Allting hänger ihop. Vi kan i dag bara köpa de produkterna som finns. Det som inte finns kan vi inte köpa, för vi har inte efterfrågat det. Jag är med i som representant för kostcheferna i det partnerskap som Länsstyrelsen har. Det är en grupp som kartlägger allt som odlas och framställs här i Värmland. Vi tittar på hur det fraktas, hur det lagras … Nifa är också med i den här gruppen.

Så det börjar redan där. Man är med och talar om vad man behöver, hur mycket man behöver och vad är det som skulle passa oss … Så det faktiskt görs, så det odlas och framställs.

Hur ser du på samarbetet med Nifa?

Vi har tre kanaler som vi anser är gångbara. Nifa, Länsstyrelsen och Hushållningssällskapet. Alla dessa kanaler kan hjälpa oss att nå producenter som vi tror att vi kan ha användning för. Nifa jobbar mer aktivt mot producenterna vilket gör att det blir ett rakare spår till företagen för oss. Där märker vi stor skillnad när vi pratar med andra län som inte har någon branschförening. De måste gå direkt till producenterna och det blir väldigt mycket mer tidskrävande.

Finns det något du vill utveckla inom livsmedelsområdet framöver?

Vi köper pastan från Italien. Men vi har råvaran här. Varför inte göra pastan själva? Vi har råvaror, ganska mycket av vissa saker. Det är lite frustrerande att vi inte har något företag eller industri som tar vid råvaran och bygger någonting.

Jag var i Lettland och där hade dem bland annat en energibar som bestod till 60% av bovete. Den var superpopulär bland elever och såldes nästan överallt. Vi har massor av bovete här och borde därför utveckla det här med förädling av grundråvaran. Men det behövs någon mindre industri eller fabrik som tar vid. Hemgården är en sådan minifabrik. Där handlar det om kött. Men vad jag skulle vilja se mer av att man föräldrar produkter vi faktiskt odlar HÄR.